Archivo de la categoría: Schlager

Donna Juanita (2016)

Donna Juanita es un musical escrito por Johanna Garpe y Erik Norberg que tiene su origen en una canción de Hasse & Tage para la revista Spader, Madame!, un viaje musical a través de Suecia desde los años 60 hasta 2016.

Kramfors en los años 60. La joven Anita se prueba el viejo vestido de novia de su madre y entra en pánico. ¡Nunca debería dejarse atrapar con semejante prenda! El mundo está ahí para ser conquistado. ¿Por qué no empezar con el cartero? ¿Y por qué no cambiarle el nombre a uno más salvaje? ¡Doña Juanita!

Monica Zetterlund, texto de Hasse&Tage y música de Franz Schubert.
.

Donna Juanita, syster till don Juan
var en seńorita, som var lika pilsk som han
Juan gick ut i världen till tusen äventyr
Hon blev kvar vid härden och vid hemmets små bestyr

Men en dag gick hon längre än hon hade lov
I en lummig park
såg hon hur en yngling låg och sov
naken, ung och stark

Hon lade sig hos honom, och hon kysste honom ömt
och gjorde allt det sköna verkligt, som den gossen hade drömt
Donna Juanita, syster till don Juan
blev slagen halvt ihjäl av sin far, och rymde och försvann

Donna Juanita, dyker upp i Rom
vacker ung och fri, och föga oskudsfull men from
Hon biktar sig för prästen, men präster är ju män
Så prästen glömmer hopp och tro, ty störst av allt är kärleken

Hennes bikt blir synnerligen lång, i hans öra tyst
Biktar hon sin synd på samma gång som hon ömt blir kysst
Allt flera synder biktas i den takt som hon dem gör
och Hosianna hörs från läktaren med Peterkyrkans kör

Donna Juanita, syster till don Juan
hon gjorde samma sak som sin bror trots att hon inte var en man

Hon la sig med kardinalen
och lotsarn och landsfiskalen
Med hertigen av Neapel
och hertigens lantkonstapel
Hon låg med en nordisk sjöman
han hette visst Axel Öhman
Och lordar och spanska grander
och Efraim Alexander

Löjtnanter hit, löjtnanter dit
och alla reservofficerarna
Figaro hit, och Figaro dit
och alla de andra barberarna där
Nästan varegiva kväll
kämpade hon en duell
med någon fru
för att hon haft med hennes man lite kuckeliku

Donna Juanita, syster till don Juan
sitter i ett fönster och väntar på en man
Juan, ja han är hjälten, det har man alltid sagt
Donna Juanita, däremot, är värd förakt

Han är kärleksdrömmen som är drömd
berömd från var poet
Hon, en galen kvinna som blir glömd
fördömd till ensamhet

Hon sitter i ett fönster, hennes blick är död och tom
En dam ska tas, får aldrig ta, så lyder världens grymma dom
Stackars du, Juanita, ack den ende man
som kunde ge dig vad du vill ha, skulle väl va’ din bror, don Juan

Lill Babs en San Agustín (1960)

Solsting och snésprång (2008)

Solsting och snésprång es buskisfars sueca que se estrenó el 29 de junio de 2008 en el Vallarnas Friluftsteater de Falkenberg y que posteriormente estuvo de gira por Suecia. La obra está escrita por Lars y Krister Classon. Según estimaciones, fue vista en vivo por unas 100.000 personas en 2008.

La acción tiene lugar en 1961 cuando una serie de suecos se encuentra accidentalemnte en el Hotel Empradaporro de mallorca. Allí conocen al único empleado del hotel, Felipe González.

Evert Taube: «Fritiof och Carmencita» (1937)

Fritiof och Carmencita («Fritiof y Carmencita»), también llamado «Samborombón», («Samborombón, en liten by för utan gata…») es una canción sueca de 1937 de Evert Taube, publicada en su libro Evert Taubes bästa.​ En la canción Fritiof Andersson cabalga al pueblo Samborombón y hasta una posada donde está la chica guapa, Carmencita, y tras encontrarse bailan un tango. Fritiof quiere casarse con Carmencita pero ella no lo acepta.

Este tipo de bizarrerías marcaron el entendimiento de lo hispano en Suecia hasta los años 60. Existe una gran cantidad de grabaciones de gramófono de la canción, con William Clauson, Kvartetten Syncopen, Olle Adolphson, Sven-Bertil Taube y Erland Hagegård. El 11 de enero de 1981, la grabación de Sven-Bertil Taube estuvo en Svensktoppen durante una semana.

I Samborombon, en liten by förutan gata
Den ligger inte långt från Rio de la Plata
Nästan I kanten av den blåa Atlanten
Och med Pampas bakom sig många hundra gröna mil
Dit kom jag ridande en afton I april
För jag ville dansa tango
Dragspel, fiol och mandolin
Hördes från krogen och I salen steg jag in
Där på bänken I mantilj och med en ros vid sin barm
Satt den bedårande lilla Carmencita
Mamman, värdinnan, satt ivrån
Hon tog mitt ridspö, min pistol och min manton
Jag bjöd upp och carmensita sa:
-Si, gracias, señor, vamos a bailar este tango!
-Carmencita, lilla vän
Håller du utav mig än?
Får jag tala med din pappa och din mamma
Jag vill gifta mig med dej, Carmencita!
-Nej, Don Fritiof Andersson
Kom ej till Samborombon
Om ni hyser andra planer när det gäller mej
Än att dansa tango!
-Ack, Carmencita, gör mej inte så besviken
Jag tänkte skaffa mej ett jobb här I butiken
Sköta mej noga, bara spara och knoga
Inte spela och dricka men bara älska dej
Säj, Carmencita, det är ändå blott för mej
Säj, som du vill dansa tango
-Nej, Fritiof, ni förstår musik
Men jag tror inte ni kan stå I e butik
Och förresten sa min pappa just I dag att han visste
Vem som snart skulle fria till hans dotter
En som har tjugotusen kor
Och en estancia som är förfärligt stor
Han har prisbelönta tjurar
Han har oxar, får och svin
Och han dansar underbart tango
-Carmencita, lilla vän
Akta dej för rika män!
Lyckan den bor ej I kalvar eller kor
Och den kan heller inte köpas för pengar
Men min kärlek gör dej rik
Skaffa mej ett jobb I er butik!
Och när vi blir gifta söta ungar ska du få
Som kan dansa tango

Galenskaparna: «Under en filt i Madrid» (1986)

En 1985, el colectivo de comediantes suecos Gelenskaparna (Los hacedores de locuras) presentó su espectáculo Cyklar (Bicicletas) en Gotemburgo. La representación tuvo un enorme éxito en Gotemburgo y en Estocolmo.

Un elemento importante era una parodia de «Amsterdam» de Jacques Brel, obra de Claes Eriksson, rebautizada como «Under en filt i Madrid» (Bajo una manta de Madrid), presentada con toda la mímica y el drama y gestos característicos del artista belga.

La la la (1968) de Massiel #nordicovers

La versión danesa corre a cargo de Gitte Haenning (Dinamarca, 1968)


La versión sueca se debe a Annikas, con letra de Bengt Haslum.

Min grandvar alltid så dyster,
nu strålar den av ljus
Med ens hör jag fåglarna sjunga,
det kvittrar från alla hus.

Och var jag går på stan.
folk småler mot mej,
och hela tiden jag sjunger
på min lycko låt om dej

La la la la
jag är jublande glad
jag går och tänker på dej
La la la la
du är min
bara min
snart ska du vara hos mej

Vi har det så fint tillsammans,
vi talar samma språk.
En dag så ska det bli bröllop,
då flyttar du till min kåk.

Så mysigt och så rart
med dela kryp in
att alltid få vara tillsammans
i en värld som är din och min!

La la la la
jag är jublande glad
jag går och tänker på dej
La la la la
du är min
bara min
snart ska du vara hos mej

Siw Malmkvist: Spanska Siw (1970)

Ja, ge mig bara några tango-toner
Små kastanjetter och autentisk dräkt
Sen spricker jag av sydländska passioner
Så starka att publiken blir förskräckt

Servera kraftigt kryddad enchilada
Och rödvin, så jag glömmer tid och rum
Sen vill jag sjunga gång på gång ”Granada”
Då blir jag español i varje tum

Kalla mig för ”Spanska Siw”
Jag bubblar av stört-ilsket liv
Jag stampar min klack, så golvet får hack
Så vild är jag, ”Spanska Siw”

Min far var av finfin familj
Så jag skakar stolt min mantilj
Mer lockande het, än någon magnet
Är jag, ”Spanska Siw”

Buenas dias, vad du heta?
Bésame mucho!
Muchas gracias!
Du gilla mig, ja, nej, kanske?

Svenska gosse, jag vill ge dig ett råd, du förstå
Vill du älska mig blir det ett sjå
Mitt stenhårda krav, du trogen som slav
Eljest du får genast gå

Du ska kunna klara en bolero
Och dansa cha-cha, fast dom spelar vals
Och du ska ha mustascher och sombrero
Om du vill det ska bli nån kärlek alls

Nu känner du mig, ”Spanska Siw”
Så läcker, som en burk oliv
Så argsint och galen och mån om moralen
Caramba och dekorativ

Inte skånska, int’ finska
Ikke danska, nicht tyska
Utan, ”Spanska Siwan”

Si, solo dame unas notas de tango
Castañuelas pequeñas y traje auténtico
Entonces estallé con pasiones sureñas
Tan fuerte que la audiencia está aterrorizada.

Sirva una enchilada muy condimentada
Y vino tinto, así me olvido del tiempo y del espacio
Entonces quiero cantar una y otra vez «Granada»
Entonces me vuelvo español en cada centímetro

Llámame «Siw Español»
Estoy burbujeando con una vida molesta y enojada
Pisoteo mi talón, por lo que el piso se vuelve una muesca
Qué salvaje soy, «Siw español»

mi padre era de una buena familia
Así que orgullosamente sacudo mi manto
Más tentadoramente caliente que cualquier imán
Soy yo, «Siw Español»

¿Buenos días cual es tu nombre?
¡Bésame mucho!
¡Muchos gracias!
Te gusto, si, no, ¿tal vez?

Chico sueco, quiero darte un consejo, ¿entiendes?
Si quieres amarme, es un espectáculo para la vista
Mis demandas duras como una roca, eres fiel como un esclavo
De lo contrario, puedes irte de inmediato.

Deberías poder manejar un bolero.
Y bailan cha-cha, aunque toquen el vals
Y deberías tener bigotes y sombrero
Si quieres que sea amor en absoluto

Ahora me conoces, «Siw Español»
Tan delicioso, como una lata de aceitunas.
Tan enojado y loco y preocupado por la moral
Caramba y decorativa

No escaniano, no finlandés
Ni danés, ni alemán

Birger Sjöberg: I Spaniens månsken (1922)

I Spaniens månsken (Romantisk aftonfantasi i ensamhet på det lilla vindsrummet) [«A la luz de la luna de España. Fantasía romántica de la tarde en soledad en el ático púrpura»] es una composición de Birger Sjöberg (1885-1929) inserta en Fridas bok, småstadsvisor om Frida och naturen, om döden och universum i ord och toner (Centraltryckeriet, Stockholm, 1923). Esta composición ha marcado intensamente la recepción de lo español en Suecia hasta hoy mismo.

1. När mina tankar vilja bada
i söderns månsken, fly de till Granada.
Då glömmer jag vår svenska lada
med torvtäckt tak invid sin blåa sjö.
Nu är just en av dessa nätter:
uti min hand jag ivrig sätter
ett par små goda kastanjetter,
och vilda visor vill jag kring mig strö.

2. Då sjunker staden ur mitt minne
och Rådmans plank med popplarne därinne.
Då glömmer jag vart streck med linne
ibland syrener på min svenska gård.
Caramba! Med mitt hand i sida
jag börjar som en orm mig vrida
och svänger uti cirklar vida
mitt ben, som stramar i sin gyllne bård.

3. Och visar yr och flyr kring munnen,
som vattnet sprutar uti Lejonbrunnen.
Nu är min fosterjord försvunnen.
Jag rasar, raglar, glömsk av allt, som hänt.
Gitarrens klang blir mera yster,
och Spaniens dotter är min syster.
Varenda stund hon vill bli kysster
(betecknande för folkets temperament!)

4. Här gnata inga störda grannar!
Caramba! Vild och lycklig jag förbannar.

Då plötsligt jag i dansen stannar —
Bland mörka ögon — blå en blick mig rör.
Jag slutar som en orm mig vrida.
Jag tycker att jag skönjer Frida,
och hennes ögom syntes lida
och säga: «Sådant väldigt liv du för!»

5. Då störtar mitt i yran glada
den gyllne brant; då slocknar mitt Granada. —
Jag åter ser vår svenska lada
i afton skum, då tyst är skogens liv.
Bland våta blomster gå vi sakta
att Sveriges måne ömt betrakta…
O, tro ej, jag vill den förakta —
fast Spaniens skiner mera intensiv!

Sällskapsresan (Lasse Åberg, 1980)

La comedia Sällskapsresan eller Finns det svenskt kaffe på grisfesten («El viaje social o ¿hay café sueco en la fiesta del cerdo?», 1980) se tradujo en español como Despega como puedas. El vuelo chárter. La expresión «sällskapsresan» se hizo popular a raíz de esta obra.


El popular humorista Stig-Helmer Olsson (1940) viaja para pasar las vacaciones de Navidad a Nueva Estocolmo, en Gran Canaria, a pesar de su miedo a volar (lo ayuda el Dr. Levander). La película trata sobre las costumbres de los suecos en Canarias, lugar al que va la gente más ordinaria para beber. En otra película el mismo actor va las montañas, y hace sátira costumbrista de los viajes turísticos.

Las escenas interiores de las habitaciones del hotel y la recepción del Dr. Levander se grabaron en los estudios Europafilm de Bromma. Las escenas de Nueva Estocolmo se rodaron en San Agustín y Playa del Inglés en Gran Canaria. En Bahía Feliz (sur de GC) el protagonista se sugestiona diciendo «puedo volar». El hotel donde se celebra la reunión de bienvenida fue pel antiguo Sunwing Hotel Monte Rojo en San Agustín. Sin embargo, la mayoría de las escenas del hotel se rodaron en los Apartamentos Australia de Playa del Inglés, que en la película se llama Hotel Flamenco. La escena final fue filmada en la cresta a las afueras de Río de Janeiro, donde Lottie Ejebrant (Majsan) fue objeto de un intento de robo en Copacabana durante la filmación.

Contamos con reparto 1 y PDF educativo. Fragmento 1.

  1. Lasse Åberg es Stig-Helmer Olsson
    Germán Pérez Zorrilla es José Rodriguez
    Margarita Calahorra es la mamá
    Juan Socorra Vega es el papá
    Maria Esperanza Santos es Carmencita
    Miguel Ángel González Gil de Avalle es el «tjänsteman på flygplatsen»
    Las Peras es la banda de baile en grisfesten
    Bernardo Fernández es el flygpassagerare
    Antonio Sarmiento es portero en el hotel